Alla dessa älsklingar

Märkligt munter kryper jag på alla fyra under ett bord och torkar utspilld, klibbig saft från vardagsrumsgolvet. Jag är omgiven av ett nästan magnifikt sorl. Ett sorl från femtiofem fenomenala gäster som fyller vårt hus så att väggarna nästan bågnar, som i tecknad film. Saftpölen, som är orsaken till min något obekväma, knäskålsplågande ställning, uppstod då min frus snart nioåriga systerdotter, Edith, tappade balansen i trappan och halvföll ner i vardagsrummet. Hon hjälper mig nu tappert med upptorkningen och jag säger: ”Tack, min lilla älskling!”.

Snark

”Jag har aldrig varit så attraherad av min man som jag är nu. Äntligen har han börjat snarka!”

Känner ni igen repliken? Troligtvis inte. Den är en ren fantasi. Ett litet önsketänkande från en ofrivillig nybörjare i snarkbranschen. 

De snälla

Mitt i Aktuellt ringde telefonen. Ett okänt nummer på displayen vid olämplig tidpunkt brukar innebära en säljare med piffigt säljarnamn som ”Samantha” eller ”Balthazar” som på ledig rikssvenska tilltalar mig med mitt förnamn i tid och otid. ”Hej Daniel! Jag vill absolut inte sälja något, Daniel, men har Du, Daniel, koll på dina räntor, Daniel? Vi har en tjänst, Daniel, som bla, bla, blabbedi bla…!”

När frun är borta

”Jaha, då e’ du gräsänkling nu! Jaja…”

Min fru är i Stockholm och omvärlden bombarderar mig med tarvligheter som kommentaren ovan. Visst ser den harmlös ut på papper men jag kan läsa in i tonfallet: ”Jaha, du stackars förtisexåriga man. Nu har du ingen fru hemma som ser till att saker och ting flyter på som vanligt. Hur i hela fridens namn ska Du klara dig utan Anna?”.

Jo, det ska jag berätta.

En välgörande mustasch

Jag stirrar häpet  i badrumsspegeln innan jag blygt slår ner blicken. Nyss, i en surrande virrvarrig rakapparatsmassaker, regnade ögonfranslånga skäggstrån likt tusentals spindelben från mitt anlete. Vintervit hy som gör sig bäst bakom ett tryggt skägglager lyser nu upp badrummet. I handfatet ligger en vitgråbrunsvart hopsamlad hårklump inte helt olik en åldrad mullvad i framstupa sidoläge. Jag samlar mod och tvingar mig möta synen i spegeln. Där beskådar jag ett halvförtvivlat mansansikte ganska likt mitt men med en helt ny mexikansk look.

Lillebror och julen

I den lilla 3:an  på Hovslagaregatan vaknar lillebror tidigt. Som vanligt. Det är lördag morgon och utanför lägenhetens fönster råder decembermörker. En tapper lyktstolpe lyckas kasta ett svagt sken genom rutan. Ett sken som bildar ett fönstermönster på rummets ena vägg. Precis utanför ljusmönstret hänger en färgglad klocka. I dunklet är den snarare grå.